Saturnus

Utskriftsvänlig version

Saturnus

Saturnus är den sjätte planeten räknat från solen och den näst största i vårt solsystem. Saturnus har varit känd sedan förhistorisk tid. 1610 blev Galileo den första att observera planeten med ett teleskop. 1659 upptäckte Christian Huygens att Saturnus underliga form berodde på att den hade ringar. Fram till 1977 trodde man att det var unikt för Saturnus, då man upptäckte tunna ringar runt Uranus, för att sedan hitta ringar runt de andra gasjättarna.

Ringar

Det som karaktäriserar Saturnus är dess ringar. De ser solida ut på avstånd, men i själv verket består de av sten och is. Ringarna A, B och C kan ses från Jorden.
Ringarna upptäcktes 1610 av Galileo Galilei, som var den första som studerade Saturnus med teleskop. Han insåg emellertid inte vad han upptäckt, då de just då råkade ligga nästan i plan med Jordens bana, och han såg dem som två stora månar på var sida om planeten vilket förbryllade honom mycket. År 1655 var ringplanet tydligare synligt från Jorden, och astronomen Christiaan Huygens föreslog att det var en ring runt planeten. Giovanni Cassini fann år 1675 att det var flera ringar och man började kalla dem A-ringen och B-ringen, medan gluggen emellan fick namn efter upptäckaren.

Saturnus ringar

D-ringen

D-ringen är den innersta ringen. Ringen är väldigt otydlig. Rymdsonden Voyager 1 fann vid passagen 1988 att den kan delas i flera underringar, och sonden Cassini visade 2005 att deras inbördes förhållanden hade förändrats.

C-ringen

C-ringen är något tjockare än D-ringen, och förefaller bestå av mörkare material. Den upptäcktes år 1850 av William och George Bond.

B-ringen

Mellan C-ringen och B-ringen finns några små gluggar och ringar med namn efter Colombo, Maxwell och Titan. B-ringen är den ljusstarkaste, men samtidigt mest oregelbundna. De yttre ringarna i B-strukturen interfererar med månen Mimas vars bana ligger utanför ringsystemet, vilket innebär att en del av ringarna har excentriska banor.

Cassinis delning

Mellan A-ringen och B-ringen finns Cassinis delning, med några obetydliga oregelbundenheter, varav en har blivit uppkallad efter Huygens.

A-ringen

A-ringen är den mest massiva, med en tjocklek på 10-30 m. A-ringen har en delning, Enckes delning, i yttre kanten där månen Pan drar till sig allt material. Ringens ytterkant är skarp, beroende på att månen Atlas har sin bana där. En liten delning, Keelers delning, finns närmare ytterkanten, där den lilla månen Daphnis, som upptäcktes av rymdsonden Cassini 2005, håller till. A-ringen ligger också i resonans med en måne, Janus, som har sin bana mycket längre ut.

F-ringen

Ett stycke utanför A-ringen finns F-ringen, som upprätthålls av två månar, Pandora och Prometheus, med banorna precis invid ringen. Ringen är mycket smal, bara cirka 100 km, och månarna förorsakar påtaglig turbulens i den.

Janus/Ephimeteus-ringen

Är ännu svagare än den andra ringarna, och ligger mellan Janus och Ephimeteus banor. Det anses att Janus/Ephimeteus-ringen har uppkommit ur stoft som slagits loss från månarna vid meteoritnedslag.

G-ringen

G-ringen är den yttersta av de klart avgränsade ringarna.

E-ringen

E-ringen är mycket bred, nästan lika bred som de övriga ringarna tillsammans. Den har dock inte lika skarpa konturer, och förefaller bestå mer av mikroskopiskt material än av isbitar och grus som de övriga. Med hjälp av rymdsonden Cassinis bilder upptäckte astronomer i juli 2005 att ismånen Enceladus sprutar ut ispartiklar från geysrar vid sin sydpol, vilka till stor del formar E-ringen

Fysisk karaktäristik

• Näst största planeten i vårt solsystem
• Gasplanet
• Ekvatorialdiameter: 120.536 kilometer vid molntopparna
• Poldiameter: 108.728 kilometer
• Massa: 5,68*10²⁶ kg
• Densitet 0,69 (vatten = 1)
• Volymen är 764 gånger större än jordens, men massan endast 95 gånger större

Omloppsbana

• Sjätte planeten från solen, mellan Jupiter och Uranus
• Meddelavståndet till solen är 1,43 miljarder kilometer (9,54 AE)
• Omloppstid runt solen är 29,42 jordår

Rymdsonder som utforskat planeten

• Pioneer 11 passerade den 1 september 1979
• Voyager 1 passerade den 12 november 1980
• Voyager 2 passerade den 25 augusti 1981
• Cassini anlände 1 juli 2004. Huvuduppdraget för Cassini är att utforska Saturnus och dess mystiska måne Titan.

Månar

Solen, Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Ceres, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus, Pluto, Eris

Övriga himlakroppar: Vesta, Sedna, 2005 FY9, 2003 EL61, Quaoar Månar tillhörande: Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus, Pluto, Eris Områden: Asteroidbältet, Kuiperbältet, Oorts kometmoln Planetariska ringar: Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus